Ja, ja jag veeet att jag är askass på att skriva här. Men nu på sistone har det varit lite fullt upp. Ledighet som jag faktiskt inte kände för att spendera framför datorn, en vecka på Rhodos (bilder finns på "Fejjan") och nu har praktiken dragit igång den här veckan. Dessutom har jag och Ronnie idag tagit steget och blivit stolta ägare till varsitt träningskort :)

Rhodos var helt underbart, resten av ledigheten likaså. Jag gjorde verkligen ingenting mina lediga veckor och det var nog det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv tror jag. Att få ladda batterierna är verkligen inte att underskatta!! Fasade verkligen för ledighetens slut men nu när första veckan på praktiken är över är jag jätteglad! Supertrevligt personalgrupp, massa spännande grejer har planerats in, de verkade så glada att jag kom dit och de verkar vara det fortfarande :) Alltid ett plus.

I veckan bestämde jag och Ronnie när vi var ute på långpromenad dessutom att vi skulle börja träna ihop. Hur kul som helst! Egentligen var tanken att jag skulle börja träna på det dyra gymmet ett kvarter härifrån men eftersom han antytt att han också var lite sugen bestämde jag mig för att försöka dra med honom till ett billigare en bit bort. Och idag var vi och gymmade ihop :) Tänk vad långt man kommit på 5 år, hade hellre dött än låtit honom se mig på ett svettigt träningspass innan men vi hade skitkul! 3 dagar i veckan med gym och boxing, core och annat kul HERE WE COME! =)

P&K

För ett par dagar sedan råkade jag fastna på ett halvfinskt/halvsvenskt program på SVT. Det handlade om det svenska folket, deras sätt att vara och andras syn på dem. Inte helt oväntat så beskrevs svenskar som något reserverade, rädda för att ta för sig och allmänt osäkra. Men det som verkligen skrämde mig var resultatet av en undersökning som de redovisade... 21 % (!!) av de svenska männen hade uppgett att de inte hade någon nära vän att anförtro sig åt, siffran för svenska kvinnor var 12 %. Det är ju helt sjukt! Drygt var femte man och var tionde kvinna har ingen nära vän!

När jag såg det var det första som slog mig faktiskt lite dåligt samvete. Många av mina vänner må bo långt bort ; Holland, Australien, England o.s.v... Men de finns alltid där, vi hörs och ses så fort vi bara kan. Och jag har ÄNNU fler vänner här hemma! Men tydligen är det aldrig tillräckligt. Man, eller iaf jag, nöjer sig inte. Även om man har det bra så vill man alltid ha mer verkar det som. Man kanske jämför sig med tiden då man var 14 och kände hela staden, men hur nära var man egentligen då? De som jag fortfarande har kvar sen den tiden, DET är vänner. Men alla andra? De kunde ju egentligen kvittat.

Jag och Ronnie har verkligen tur. Och tro inget annat, jag är så otroligt tacksam för det VARJE dag. Vi har helt underbara vänner som alltid ställer upp, som man verkligen njuuuter av att umgås med, som bryr sig, som troligtvis skulle vända in och ut på sig själva för vår skull om det var nödvändigt. Vi trivs med dem och uppskattar dem på alla sätt... Men jag kan ändå inte undra om man kanske ändå kunde uppskatta dem ännu lite mer? Eller visa det ännu lite oftare? Med tanke på hur många som uppenbarligen inte har en enda riktig vän...

Själv tänker jag direkt på en av våra grannar när jag tänker på ensamhet. Han är själv gammal och bor tillsammans med sin ännu äldre mor i en lägenhet som man kan se in i från våra fönster. Han ser ut lite som Karl Alfred och har en gammal och riktigt smutsigt Cocker Spaniel som han brukar rasta ute i parken och på gatan utanför vårat. Ofta undviker jag honom för han slutar aldrig prata när han väl kommer igång (Och jag menar verkligen ALDRIG). Men vi har ju ändå fattat att han är rätt ensam och ändå sagt att det nog är lite höjdpunkten på hans dag när någon stannar och pratar med honom... Ändå har jag inte varit villig att offra 15 minuter av min tid för att göra honom lite mindre ensam... FY på mig!!

Jag minns i våras när min favoritlärare sa att ensamheten i vårt samhälle är på väg att gå över alla gränser... Jag håller med henne. Det är både fel och orättvist att någon ska behöva vara helt ensam!

Jag har gillat det huset jag bor i sedan jag för första gången la ögonen på det för lite drygt ett år sedan. Eftersom det ligger på en innegård mitt i stan har jag aldrig sett huset jag nu bor i förrens jag fick visning på lägenheten, trots att jag bott i Trollhättan sen jag var runt 2 år gammal. Men jag blev kär direkt. Inte bara för att lägenheten är en av sex lägenheter i en gammal ombyggd biograf och har över fem meter i takhöjd... Nej, jag blev helt kär i våra grannar också.

Jag och Ronnie har alltid bott i diverse trappuppgångar och alltid tyckt att det egentligen är lite märkligt att man kan bo vägg i vägg med människor i många år utan att ens veta vad de heter... När vi flyttade hit blev våra första grannar nästan det bästa vi hade med att bo här. Hanna och Daniel. Mer än bara vanliga grannar. Vi lånade inte bara mjölk och ost av varandra, vi gick på bio och fotbollsmatcher också. Tyvärr, för vår del, flyttade de till Göteborg efter att ha fått en lägenhet man faktiskt bara inte kan säga nej till. Efter det kom Martin, en trevlig kille men en som inte bodde här speciellt länge. Hur som helst så har vi ju faktiskt fyra andra grannar också. En är kusin till en kompis pojkvän, en har gått i samma klass som en kompis, en har växt upp i samma bostadsområde och gått i samma skola som jag och en är bara allmänt trevlig. Hans kommentar till alla mina blomlådor den dagen vi flyttade in var "det var snällt, men jag vill faktiskt inte ha gler blommor nu!".

Vi har det toppen i vårt hus. Alla vet vilka alla är och alla gillar varandra mer eller mindre haha. Jag kan gå och låna mjölk hos mina grannar utan att det känns konstigt. Jag kan ta en cigg, och till och med en öl ibland, med dem utan att det är något konstigt. Jag kan till och med be dem att se efter mina blommor när jag är på semester även om jag egentligen inte känner dem så väl.

Ikväll blev det till och med lite fest utanför vår dörr med några av grannens kompisar som festade hemma hos honom. Det visade sig att jag visste vem en av dem var så vi satt ute och pratade jättelänge. Det påminde mig om förra sommaren när Daniel och Hanna hade fest förra Fallens dagar, samtidigt som oss, och det till slut blev en två-lägenhets-fest eftersom alla som ville sjunga singstar, oavsett om man kände varandra eller ej, kom in till oss och våra vänner som ville dansa på dansmattan gick in till dem :D Det var kul det!

Hur väl känner du dina grannar?

JAG BOR I VÄRLDENS BÄSTA HUS!

P&K (Speciellt till mina underbara grannar idag)

Hade enna tänkt plugga idag eftersom jag ligger lite efter nu efter Ronneby- och Hollandsresan. Men det blev visst inte så ändå :P Åkte ut i skogen med mamma och Ronnie ist och plockade hallon. På vägen hittade vi lite blåbär också men hallonsnåren var helt otroliga och jag lär drömma om hallon inatt! De tog liksom aldrig slut, det räckte att vända på huvudet så fanns det alltid fler! Vi fick nog ihop runt 5 liter hallon och 200 gr blåbär. Det blev sedan en halvliter hallonsaft, två burkar hallonsylt, två burkar med hallon och sprit som ska göras till julens hallonlikör om ca tre veckor och lite hallon och blåbär till paj eller annat gott :) Duktiga vi e va?! haha

Ja, igår kom vi då hem från Holland igen. Vi har haft det helt underbart måste jag säga! Vi har besökt Amsterdam, Tiel och Utrecht (eller hur det stavas). Vi har ätit massvis med god mat och shoppat en del. Men att shoppa kläder som vanligtvis är ett stort intresse blev det inte mycket med. De flesta affärerna hade ett väldigt tantigt utbud och de var allt ett par år efter rent trendmässigt jämför med Sverige så... Men vi sprang i massa lågprisaffärer där vi hittade krämer, prydnadssaker, smycken och annat kul ist. Man får verkligen uppleva ett land på ett helt annat sätt när man guidas av någon som bor där och kan städerna. Vi har till och med lärt oss några ord på holländska, typ "tack" och "varsågoda" men det är ju alltid nåt :) Arkitekturen är så himla vacker också... Dessutom fick vi helt lagom väder med sol, runt 25 grader och bara nån regnskur emellanåt. Lugna och väldigt trevliga människor i Holland också, servicen på restaurangerna till exempel slår Sverige med hästlängder!!

Ja, nu har man spenderat ett par underbara dagar i Ronneby. Utan dator! Min kära Ewe har nämligen inga sådana nymodigheter hemma :P Och jag har väl inte riktigt tid att sitta här och skriva en massa nu heller... Klockan är sent och dagen har varit lång. Kom inte hem förrens kl 23 igår, jobbade 9-18 idag och sen var det kalas för mig hos mamma kl 19 eftersom vi inte är hemma när jag fyller. Och imorrn ska jag upp tidigt och plugga för att sedan jobba och efter det packa inför Hollandsresan... Yber-fullt-upp!! Vad jag hittade på i Ronneby med omnejd får helt enkelt bilderna berätta! För jag vill ändå att alla mina bejbs ska kunna se vad jag har för mig nu när man inte ses/har setts på länge!

Vissa människor har verkligen inga gränser. De tycks helt sakta vetskap om hur man beteer sig i det sociala livet och verkar helt sakna den där lilla finessen de flesta människor har som kallas för empati. Man tror att människor borde bry sig om någon mår dåligt eller gör sig illa. Men de här små krypen vänder blicken åt ett annat håll och låtsas som ingenting. Om du lider så kan man nästan tro att de står och skrattar åt dig där du inte ser dem. För de själva sätter sig på sitt svala fina kontor och struntar i hettan som plågar alla omkring dem. Om någon ger sig på en annan person utan anledning, mitt framför ögonen borde de säga emot... Men neeeej, de är bara glada att de slipper lägga sig i när något går fel. Om felet blir rättat är inte lika viktigt, bara de slipper hamna i skottgluggen....

Och om något som lätt kan rättas till när de orsakar fara för människors liv, då accepterar man tydligen att det kommenteras med att ulliga djur är söta...

Jaaa... Här har du meritlistan på kraven som ställs på en högt uppsatt chef inom ett av Sveriges största företag. Lovely...

P&K

Countdown... 2 dagar till Ronneby... 9 dagar till Holland...

Nu är vi precis hemkomna efter att ha hämtat mamma och Bengan på Landvetter efter deras semester. Och själklart belv inte vi lottlösa :) Fick en massa fina grejer när vi åkte med dem hem och fikade när vi var tillbaka i stan!

Ja, precis som förra året vid den här tiden verkar mitt hamstersystem ha vaknat till liv. Nåt jävla husmorssystem går tydligen på overdrive i min kropp så fort sommar/höst nalkas. Kan det vara stenåldersgenerna som vaknar till liv och vill hamstra mat inför vinter månne?? Haha Det började igår när jag fick för mig att det skulle vara en fööörträfflig idé att göra gelé på den nyplanterade äppelmyntan och köpa jordgubbar (nu när de är sååå billiga) och göra jordgubbs saft. Sagt och gjort. Allt från böcker och saftsil till konsververingsmedel och gelatin inhandlades. Hade tänkt ta det i helgen, men nu efter jobbet idag när jag ändå hade allt hemma så tänke jag... Vad tusan! Göra saft och gelé så här på kvällen är väl kul hahhaa Sen fick jag för mig att sy tygpåsar till när lavendeln ska torkas så man kan lägga lukta-gott-påsar i garderoberna. Tänkte att det nog funkar, Ronnie kan inte med de där hopplöst parfymerade prylarna man köper. Han nyser tills han knappt kan andas av dem. Men naturliga grejer kanske kan funka.

Idag har jag jobbat min sista dag för ett tag framöver. Är ledig 1½ vecka nu =) På onsdag bär det av till Ronneby och där stannar jag till söndagen. Och Ronnie kommer ner när han jobbat klart på fredagen. Sen jobbar jag två dagar, och sen blir det 5 dagar i Holland för att träffa Rebecca och fira födelsedag =) Ser verkligen fram emot att träffa min älskade Ewe och min gull-Becca! Och allt kul vi ska hitta på! Glassiären i Karlskrona för en jumboglass, en tur ut i skärgården om vädret tillåter, träffa alla andra gamla vänner nere i Ronneby, gå på bassarer, se Rebeccas hus, besöka coffeeshops och Red Light District i Holland :D

Aaaahhh....

Countdown... 6 dagar kvar till Ronneby... 13 dagar kvar till Holland...

P&K

Inte för att jag sitter och gör ingenting, jag har faktiskt rätt fullt upp. Men jag sitter mycket sällan vid datorn och egentligen händer inget speciellt man kan skriva om heller. Jag jobbar några dagar i veckan... Försöker hinna plugga, men har egentligen mest gjort ingenting senaste veckan.

Vaknade kl 4 i lördags morses och körde mamma och Bengan till flyget... Slappade sedan på stranden hela dan innan det blev party på kvällen. Vaknade kl 3 på söndag eftermiddag. Käkade brunch. På måndagen blev det iaf lite shopping gjort. Jag och älsklingen var för en gångs skull lediga tillsammans och eftersom vädret var kasst så blev det en sväng till Kungsbacka och Freeport. Och gjorde en massa fynd :) En vit lång skjorta, en bikini, höganäsmuggar och lite underkläder bl.a. Sen har det varit jobg igår och idag. Igår åkte chefen på en smocka av en arg kund som inte fick lämna tillbaka en kissluktande filt. Värsta pådraget med poliser och väktare... Och idag gick brandlarmet så vi fick utrymma hela butiken... Hittade på min tur genom affären en superrolig kund btw. Brandlarmet går nog inte att missa och jag tror han hörde det... Men han gick lugnt runt bland safthyllorna och kikade...

Jag: Ursäkta herrn, men du måste lämna vagnen och gå mot kassorna för brandlarmet har gått.

Kund: Jaha.... Men det brinner väl knappast iaf?

Skön gubbe :D Helt coollugn.

Skulle ju pluggat både före och efter jobbet igår. Men vi var hos Jessica till sent på natten i måndags och jag orkade inte gå upp. På kvällen var det ju Mr. J's minneshögtid och det kunde man ju inte missa. Och idag åkte vi och handlade och tog hans om mammas katt efter jag slutat.

Ja, och så åkte ju Jessica till andra sidan jorden idag. Hon åkte till Sthlm igår och flyget lyfte därifrån vid halv 3 i eftermiddags. Runt kl. 01 natten till fredag svensk tid ska hon vara framme. Saknar henne redan... Men vi sa faktiskt aldrig hejdå. Bara "vi ses snart gumman". Känns bättre.

Countdown... 7 dagar till Ronneby. 14 dagar till Holland!!!

P&K

Jag kom på mig själv för en liten stund sedan med att man gör väldigt mycket för att KANSKE det blir si eller så. Jessica, som flyttar till Australien på tisdag, var här på besök. Och som ett ufo var jag efter henne och skulle fånga varenda rörelse hon gjorde. För KANSKE var det den sista bilden jag fick. Och givetvis var det KANSKE sista bilden på oss tjejer, så det var vi ju tvugna att fixa också.

Och när jag ransakar senaste tidens tankeverksamhet finner jag fler oroväckande exempel. KANSKE klarar jag inte sommarkursen. KANSKE blir det omtenta. KANSKE måste jag betala tillbaka sommarens CSN om jag inte klarar den (Har inte kollat med CSN så det är ju ett KANSKE). KANSKE händer något med mamma och Bengt när de är i Grekland. KANSKE händer något som gör att våra resor i sommar skiter sig. KANSKE borde jag ta modet till mig att säga upp mig. KANSKE borde jag bara strunta i allt och slappna av?

KANSKE är förresten ett jävla märkligt ord, KAN. SKE. Ja, allt kan ju hända. Men är det verkligen möjligt att ens hinna oroa sig för allt som KAN hända?


Tog mig friheten att slå upp ordet i SAOB (Svenska akademinsk ordbok). Här är resultatet:

det kan hända (att), det är möjligt (att); kanhända, måhända, törhända; möjligen, eventuellt

uttryck för en förmodan l. för möj­ligheten av ngt


Mina kansken kan fortsätta i all evighet. Någon som känner igen sig?

Men nu är den här och idag har jag njutit till tusen av den. De senaste dagarna på jobbet har varit ett rent helvete. 28 grader inne i butiken och massa varor att ta hand om. Så att åka ut till stranden idag var en självklarhet. Sikhall som vanligt med mamsen och Bengt. Och helt plötsligt, från ingenstans, står ett helt band på stranden. Ett gäng unga killar och tjejer med gitarrer, trummor, klarinetter, marackas, mikrofoner, högtalare och allt! De började spela en massa sköna låtar, inledde med Peps Perssons "Oboy". Live musik på stranden, glada människor, sol och varmt i vattnet. Kan det bli bättre?? Själv låg jag och flöt på min gröna luftmadrass :) Råkade dock sätta mig på och mosa en stackars tvestjärt när jag kom upp på stranden haha

Eftersom alla mina blommor på balkongen lyckats avlida nu i värmeböljan bar det sedan av att köpa nya. Det blev mynta, lavendel, rosmarin och massa fina blomster. Så de har jag ägnat en bra stund åt att plantera nu. Varit ute på balkongen med dörren öppen och haft riktiga sommarklassiker i högtalarna. Katten har också kunnat vara med idag! Grannarna som inte riktigt gillar att hon går ute flyttade imorses :)

Nu kommer snart Jessica, Sara och Henrik. Det blir nog ett par kalla öl och att bara hänga på balkongen. Grilla om man orkar kanske. Aaaahh.... Sommar!!