daring

P&K

Man vet ju att det är mer regel än undantag att SJ's tåg strular. Men de här två dagarna har jag verkligen haft mer otur än vanligt på detta område. Efter att ha spenderat helgen hos min bästa vän Tim i Göteborg fastnade jag igår 4 minuter från stationen hemma i Trollhättan och blev stående mitt i en granskog i 40 min. Till slut fick vi veta att det var fel på nån slang i tågets bromssystem. Bra va?? Kollar de inte så att tågen är hela och fungerande innan man åker iväg?? Jag behövde ju liksom inte åka med tåget så mycket längre när vi väl kom iväg, men stackars dem som skulle med det hela vägen till Karlstad! Kan inte ha känts bra alls...

Och idag var det dags igen. Skulle in till skolan för obligatorisk föreläsning. Tåget var över 30 min försenat redan när det anlände till Trollhättan och efter bara nån kilometer försvann strömmen... Jag kunde fortfarande se Lextorp där vi fastnade! Men den här gången var det faktiskt inte SJ's fel... De som arbetar med att bygga dubbelspår hade rivit ner en ledning.

Det strandade tåget, nån minut från Trollhättans station...

Och jag kan tala om att ett tåg blir kallt fort när det är 8-10 minusgrader ute! Efter en stund stängde de av all el i tåget, som hållts igång med reservagregat, dessutom... Efter drygt 1½ timme kom räddningsarbetet igång och det innebar följande:

Räddningstjänstens bandvagn fick evakuera oss eftersom snön var rätt djup utanför tåget...

Man lastade även passagerare i "bagaget" för att hjälpa så många som möjligt av det kalla tåget varje gång.

Men jag var först av tåget och tog naturligtvis plats i den varma förarhytten ^^

Väl vid vägen mötte brandbil som slussade oss vidare till spårarbetarnas hus en bit bort längs vägen i väntan på buss. Där bjöds på kaffe och en mycket vänlig dam som hade lussefrukost till sin arbetsgrupp som lät oss äta upp den goda maten eftersom hon ändå inte hann i tid till mötet :)

Det var den här hängande ledningen som ställde till det...

Tur att alla höll humöret uppe! Hade riktigt roligt med alla trevliga medpassagerare :) TUR att magen var ok idag iaf! En toalett utan fönster på ett tåg utan el är en ganska mörk historia...

P&K

PS. Något är galet... Det går inte att publicera inläggen med något mellanrum mellan bilder och text... Ursäkta röran.

Idag är min första helt lediga dag på hur länge som helst. Och jag känner verkligen av det. Även om man haft lediga dagar och så har man alltid haft annat att ta tag i. Just för att man haft så mycket att göra. Dessutom är det ju snart jul. Vi firar ju på två olika platser i landet, med 2 olika familjer dessutom. Idag ska  jag nog bara baka lussebullar :) Om jag känner för det. Så det så! hehe

Börjar bli lite orolig för att min mage ska göra som den brukar. Bli dålig när jag haft mycket en period och börjar varva ner. Jag har ju varit mer eller mindre dålig i ett halvår nu. Men efter sista kortisonkuren, som avslutades för 11 dagar sedan, har jag faktiskt mått rätt bra. Men det vore väl ganska typiskt om man kom in i ett skov precis lagom till jul... Näää, positiva tankar nu! Går man runt och oroar sig mår man bara dåligt av stressen det innebär...

Kom förresten in på mitt förstahandsval till vårens kurser (inkomsträddare om man inte får jobb efter examen). Så antingen 30 p religionsvetenskap i Gbg eller jobb. Min sambo har också sökt den och kommit in. Lysande :) Sällskap när man pendlar och bara ett set med dyr kurslitteratur behöver köpas isf! Men det ser faktiskt rätt ljust ut på jobbsidan just nu :) så det blir bra oavsett!

Nedräkningen till jul är i full gång. Julledigheten och hoppet om lite julefrid är min motivation just nu!

P&K

På senare tid, efter min senaste undersökning, har jag försökt (VERKLIGEN försökt) att ta som jag ska. Jag tycker att den är hemsk. Det går bara inte. Fattar inte varför jag är så löjlig. Har medicinerat för antingen den ena eller den andra åkomman så länge jag kan minnas, var ett sjukt barn. Men idag fick jag nog och ringde sjukhuset igen. Det funkar liksom inte att ha ångest hela dagarna över kvällens medicinering.

Som tur är har mag- och tarmmottagningen på NÄL en väldigt snäll sköterska i telefonen. När hon hade rådfrågat läkaren kom den glada nyheten... Jag var friiii :D

Tänk att man kan bli så glad över meningen "du får använda stolpiller i 8 veckor framöver"... Men så är det. Lite kan göra mycket. Nu blir det förhoppningsvis en ångestfri, skön kväll och natt innan skolan imorgon. Då börjar min sista 5-veckorskurs på utbildningen. Och snart är det julledigt! Typ hela två veckor sammanlagt :)) Med lite jobb in emellan. Såklart. Ledighet är överskattar! (hoppas ni fattade att jag var ironisk nu?)

Alla kvinnor kan  ju naturligtvis jonglera femhundrasjuttioelva saker, träna yoga och vara supersnygg samtidigt, eller hur? :P

P&K

...och jag har samma bortförklaring som alltid till min långa tystnad. Har haft för mycket att göra. Som vanligt. Såg att mitt sista inlägg var i somras, när jag hade börjat mitt nya jobb. Kan meddela att jag är kvar på samma jobb. Det blev inte så mycket efter sommaren, men senaste månaden har jag jobbat heltid. Vid sidan av slutspurten  på mina universitetsstudier (tar examen 14:e januari :)). Och magen... Den är fortfarande inte bra sen jag blev dålig i början av sommaren. Suck...

Det har varit en lång tid av kortison, antiinflammatoriskt i mängder och stress över att aldrig bli bra. Läkare som säger att man inte misstänker att jag inte blir frisk för att sjukdomen spridit sig men inte säger något mer heller. Undersökningar som (som läkaren så fint uttryckte det) "bara" innebär att man går 50-60 cm upp. Vilket ju också har inneburit dagar av jobbiga förberedelser. För er som inte vet vad det innebär inför en tarmundersökning (som jag faktiskt inte ens kan uttala det medicinska namnet som var med i kallelsen på) så innebär det t.ex 24 timmars fastande eller strikt begränsad kost, laxerande medel m.m.

Ja, ja... Nog om mig. Anledningen till att jag åter kom att tänka på bloggen var faktiskt två tjejer som tagit kontakt med mig efter att ha hittat den. Det verkar som om man nu kan hitta hit genom att leta information om sjukdomen på nätet. Jättekul! :) Vet ju av egen erfarenhet att det är svårt att hitta något alls när man söker, förutom det man redan vet. Att sjukdomen är kronisk och att det inte finns några permanenta botemedel i nuläget. Och jag svarar gärna om jag kan på alla frågor!

Nu till en liten efterlysning...





EFTERLYSNING:

Är en ung tjej i mina bästa år som
är i desperat behov av att designa
om min blogg. Är dock pinsamt
dåligt insatt i hur man gör allt sånt
och behöver HJÄLP! Alla tips mot-
tages tacksamt!!


P&K