daring

Just nu känns mitt liv lite som en dålig film. De dramatiska händelserna bara avlöser varandra. Det räckte tydligen inte att mamma fick veta att hon har KOL tidigare i höst, att svärmor hamnade på sjukhus med hjärtproblem och att min katt fick avlivas förra veckan... Igår kväll fick jag dessutom beskedet att en väldigt nära släkting, tillika min manliga förebild under hela min uppväxt, har fått cancer. Och inget mer än så vet vi. Men alla är ledsna, inte minst jag, Jag har varit mer eller mindra dimmig i huvudet sedan jag fick veta det, Men jag bestämde mig trots allt för att gå till skolan idag, och tack vare mina underbara klasskompisar känner jag mig nu helt ok. Jag orkar faktiskt inte oroa mig just nu, hur känslokallt det än låter.

Jag träffade, eller blev snarare påsprungen av, en mycket trevlig alkis vid skolan idag. Efter en stunds svammel om att hans dotter gift sig med chefen, att han var gammal militär och kommentaren "be en bön så ska du se att det löser sig"x100 fick jag höra att jag visst ser ut som Britt Ekland (?). Visste inte vem det var men han förklarade att det var en gammal Bond-brud och att ala sådana är snygga :D OCh jag var ju bara tvungen att leta upp en bild. Och när jag kom på vem det var hoppas jag verkligen att han menar den unga versionen...