daring

Ja, mitt i allt pluggande blev det faktiskt paus för galapremiär för en ny svensk film och lite mingel med skumpa innan det. En välbehövlig paus, och filmen var riktigt rolig. "Sommaren med Göran" hette den och både David Hellenius och Peter Magnusson som var med i filmen fanns på plats :)

Tack söta Marie för att du tänkte på oss när du inte kunde gå själv!

P&K

Idag gick jag upp med tuppen och Ronnie igen. Och skönt var det för jag lyckades läsa 2 böcker innan kl var 12. Ett jävla tjat om dessa förbannade böcker, men nu är det snart över med den biten av tentan iaf. 3 böcker kvar! wohoo!

Det blev faktiskt lunch och en lång cykeltur med mamsen idag också. Räkmacka på Slusscaféet och en mils trampande :) Såå skönt att få lite frisk luft!

Nu är det förresten bestämt att jag ska jobba lite i sommar ändå. Kom på att det kanske inte är så kul att bara gå hemma när alla andra jobbar ändå. Men det blir åtminstone 4 veckor helt ledigt och tydligen inga helger och kvällar, så toppen! Och så har jag satt upp mig på att jobba ideelt på Kattslussen. Och så ska jag åka till Holland och hälsa på Rebecca en ons-sön i juli. Och så måste jag hinna med att åka till Ronneby. Lugn sommar va?! Jag är allt bra på att planera, men att följa planerna... Njaaa....

Ja, nu tar jag faktiskt lite helg även från pluggandet... Det blir iaf helledigt ikväll och imorrn. Morgondagen är nämligen redan uppbokat av annat, som shopping i Kungsbacka och grill/eurovisionkväll med några vänner. Nu har iaf 6 böcker och 2 av 6 kompendier klarats av.

Och förresten, jag har fått en ny praktikplats! Planen var ju Socialtjänsten i Vänersborg. Fick i samma veva veta att de faktiskt hade valt ut mig som mest intressant bland flera andra :) Lite boost för självkänslan eftersom jag ansett mig lite värdelös efter mitt misslyckade sommarjobbssökande på området. Hur som helst har jag nu fått en plats på mitt absoluta förstahandsval, familjerätten i Trollhättan! De hade hört av sig nu och sagt att de gärna ville ta emot mig.

Lite synd är det ändå, det verkade himla bra i Vänersborg, men jag fick inte välja eftersom jag nu erbjudits mitt förstahandsval. Då ger de platser på andra ställen till andra som har det som högre val än tredjehand eller lägre.

På tal om den långsamma döden det är att tentaplugga... Fick ett sjukt kul SMS om det, alla som pluggar fattar nog det roliga iaf.

Vaknade med Ronnie kl 06 idag när han skulle till jobbet. Hade så dåligt samvete för att jag inte pluggade igår så jag var tvungen att ta mig upp och hinna med lite innan skolan. Alltid lättare att vakna när den andre inte ligger kvar i sängen också... Kom iaf igenom en av mina 18 böcker (tjohoo...) och hann t.o.m diska innan jag sprang till tåget.

Som förväntat var lektionen idag helt meningslös. Men fick iaf svar på lite funderingar om tentan och hann diskutera den lite med de andra i klassen. Sen var det snabbt hem igen efter 45 minuters lektion lika långt hemifrån... Värt...

När jag steg av tåget var det bara att springa förbi apoteket och hämta medicin till mamma och sen vidare hem till henne. Hon behövde hjälp att färga håret. Fick nybakat wienerbröd för besväret och passade på att låna deras skrivare och skriva ut lite MER saker till tentaplugget. Tonern är slut i vår skrivare... Fick passa på nu när Bengt inte är hemma, han hade nog inte blivit så glad eftersom han köpte skrivare till oss för att vi inte skulle springa där och långa hans... Men, men, nöden har ingen lag.

Kom hem lite före sju och nu har jag precis tagit mig igenom ytterligare en bok... 2 down, 16 to go!!

Nu tänkte jag försöka laga lite mat för att bunkra upp inför den bistra tentatiden. Man är inte direkt så sugen på att "slösa" tid på matlagning om man inte måste när klockan tickar iväg när man har många böcker att hinna läsa. Och man kan ju inte leva på snabbmat. En lasagne och en kycklingpaj får det bli. Räcker länge och mättar bra. Mmm... Ett glas vin till matlagningen kanske man skulle unna sig? Men nu får jag skynda! DH börjar om 50 minuter! Spännande!

P&K

Fy fan vad jag verkligen inte vill ta tag i den här tentan. 18 böcker att ta sig igenom och 0 i motivation. Orkar inte, vill inte, är på dåligt humör. Varenda fiber i min kropp skriker "NOOOOOO" så fort jag tänker på det. Usch...

P&K

Det var inget jobbsamtal jag hade missat från Vänersborg, men väl ett om en potentiell praktikplats visade det sig :) På socialtjänsten i Vbg för att arbeta med barnavårdsutredningar! Dessutom ska de tydligen ha en praktikant till och eventuellt vara två handledare vilket ju ger möjlighet till både sällskap av någon på ens egen utbildningsnivå och till möjlighet att delta i arbetet på flera olika enheter. Låter helt kanon! Dock anade jag en viss tveksamhet hos hon som ringde, hon hade fått veta att platsen var mitt tredjehandsval (efter familjerätt och integrationsarbete) och jag tror jag verkade rätt pantade när vi pratade... Var så trött i huvudet och så glad att höra nåt om praktikplats att jag blev helt tom i huvudet när hon frågade saker. Typiskt.

Hon skulle iaf prata med sin kollega och återkomma på måndag :) Får läsa på lite om deras verksamhet tills dess också så jag kan komma med några smarta frågor som väger upp för tagens tomma huvud haha För praktik på socialtjänsten är en bra erfarenhet helt klart!

Håll tummarna nu! Hoppas, hoppas, hoppas!

P&K

Ja, nu har jag varit vaken nästan en timme. Trots att jag inte börjar skolan förrens kl 14. Tänkte jag skulle vara duktig och hinna med ett pilatespass innan. Fast nu känner jag att det lockar mer och mer att krypa ner under täcket igen... Bara en liiiten stund :P Vi får väl se hur detta slutar!

P&K

Hade änna helt ställt in mig på en sommar utan jobb nu. Fick besked att jag blivit antagen till sommarkursen jag sökte härom dagen och nu är det bara CSN som ska sökas.

Men idag hade jag ett missat samtal från Vänserborg som visade sig tillhöra kommunen, ett av ställena jag sökt på och åtminstone inte hört "nej tack" från än. Försökte lura ut lite närmare vem på kommunen numret tillhörde, eller iaf om det var från vikarieförmedlingen dit jag skickade min ansökan, men utan framgång. Och inte hade de pratat in nåt meddelande på telefonsvararen  heller...

Får helt enkelt hoppas att personen provar imorrn igen, annars får jag ringa upp innan skolan och kolla vad det kan vara. Håll tummarna!

P&K

Det blir så när kanal 6 ska envisas med att visa United-Arsenal en tid när jag vanligtvis roar mig med DH och Hell's kitchen på TV. Nu ockuperas den av min kära sambo som också har vänligheten att då och då avge tjut som skrämmer livet av både mig och katten, säkert av grannara också som han galer. Då och då börjar han glatt prata med mig om nåt som troligtvis har med fotboll att göra. Är inte säker för det blir ett sånt där "Shoooeshopping"-moment som JD i Scrubs har när han inte är intresserad av det någon säger för mig...

Så nu sitter jag här och käkar chilinötter... Kul...

Får väl hoppas att United vinner iaf, annars får man ju till råga på allt spendera resten av kvällen med en tjurig pojkvän...

P&K

Att säga vad man tänker låter så enkelt. Men jag har insett att det är bland det svåraste man kan göra. Det borde vara så lätt. Man vet ju ändå själv allt man tänker. Men att sätta ord på det. Och att dela det med hela världen. "Jag tycker inte att det är så smart att du gör så", "Du borde nog tänka igenom det där minst två gånger till", "Den där ögonskuggan ser heemsk ut på dig", "jag är ensam", "Jag behöver dig", Jag förstår mig inte på den här världen".

Det är så enkelt, men ändå så svårt....

Och nu regnar det och jag måste ta in dynorna... I-lands-problem ALLAN!!!

P&K

Jag har fått mig en riktig funderare de senaste dagarna.

Jag har många gånger, många dagar och många timmar känt mig ensam. Ofta för att jag har många av de jag älskar på stort geografiskt avstånd. Speciellt Ewe ända nere i Ronneby. Men också Mikaela och Susan i London, Mohammed och Alma i Uppsala, mina svärföräldrar och min svägerska/bästa vän i Västerås och flera nära vänner i Gbg. Så nära men ändå så långt borta...

Och snart försvinner Rebecca till Holland... Sååå glad för hennes skull att hon hittat kärleken btw. Och Jessica åker till Australien...

Men ju mer jag tänker på det. Och ju mer jag pratar med människor runt omkring mig, så inser jag hur bra jag verkligen har det. Jag må ha få nära vänner. Och många av dem en tåg- eller flygresa bort. Men de är ändå mina vänner. Människor som jag av någon, egentligen helt korkad anledning litar på att de finns där för mig om jag behöver dem.

Och om jag verkligen tänker efter... Om något någonsin skulle hända så vet jag att dessa människor direkt kommer hoppa på tåget och flyget och komma och rädda mig.

När jag ser det så här så vet jag inte ens längre varför jag är rädd. Livet skrämmer nog skiten ur de flesta, även de mest hårdnackade. Men jag har tur, det har jag verkligen.

Jag har ingen anledning att vara rädd. Även om jag själv inte förstår det.

TACK min älskade Ronnie, min ovärderliga Evelina, min älskade Jessica, min stöttande Tim, mina underbara föräldrar som aldrig sviker (för er finns inte ens ord i denna värld) , min supersnälla Rebecca, mina svärföräldrar som aldrig lämnar oss i sticket, min underbara svägerska tillika en av mina absolut bästa vänner, min moster och Ulf som alltid ser till att jag kommer ut i friska luften och som alltid har mig i åtanke, Sara den äldsta av vänner, och hennes kille Henrik som alltid ställer upp och lyssnar på en full ledsen människa :P

Dessutom har jag ju min gulliga Parasto, snälla Linda som mer än gärna stannar och pratar, supersnälla Emmy, Susan i London som tar oss som gäster any day, Marika jag kan ta en fika hos om vi lyckas planera in det nån gång och flera till...

Se jag var visst inte så ensam när jag väl tänkte efter...

P&K