daring

Äntligen fick jag lite tid att fixa mina naglar! I-lands problem Allan men jag har verkligen stört mig på mina hack-kantiga naglar i flera veckorna nu, men jag har helt enkelt inte haft tid att fixa dem. Men ikväll blev det efter en uppmaning från en klasskamrat, "din hjärna behöver vila", ett avsnitt DH ackompanierat av ett glas vin och en välbehövd manikyr.

Man får ändå en del tid att tänka nu när man spenderar så mycket tid i ensamhet som man gör när man tentapluggar, trots att hjärnan befinner sig i en annan dimension. Speciellt på hur beroende man egentligen är av andra. Jag kan inte ens slita mig från mina böcker (eller snarare tvångstankarna att jag MÅSTE hinna, MÅSTE hinna) utan hjälpen av någon utomstående. Det räcker med att någon knackar på dörren och vill ta en kaffe, t.o.m ett telefonsamtal när jag "har tid" att svara men poängen är att när jag väl tjärat ner mig i böckerna (och ensamheten det innebär) så kommer jag inte upp för egen maskin. och det här är en pyttig sak som ett PROV!

Och sen har vi en förkärlek för individualismen i västvärlden... Korkat om du frågar mig. Människor är flockdjur och klarar sig inte på egen hand i längden. Och att tro att så är fallet får oss bara att må annu sämre eftersom vi är dömda att misslyckas. Självständighet i alla ära, men till vilket pris? För om du ska klara dig SJÄLV, så får du nog vara beredd på att göra det hela vägen, inte bara när det passar dig.

Jag hatar beroendet, men jag älskar Er alla, ni som finns i mitt liv och vid min sida. Utan er vore jag bara en ensam stjärna på en svart himmel, och hur vackert vore det i jämförelse med en himmel full av stjärnbilder? Så glöm mig inte, och glöm inte att jag finns här och bryr mig om er även om det verkar som om jag gått upp i rök!





P&K