RIP Mr. J

Det har gått en hel dag nu men jag kan fortfarand inte fatta. Michael Jackson är DÖD. Kunde inte tro det imorses när jag hörde det på nyheterna, Först trodde jag att det var ett riktigt smaklöst skämt. Jag slog på TV:n vid 06.20 imorses, mitt i en intervju med någon person som jag inte kände igen som berättade om något som var lite svårt just nu. Och helt plötsligt kläcker programledaren "men det var ju inte lika illa som att Michael Jackson är död" (eller nåt i den stilen) Jag höll först på att sätta havregrynsgröten i halsen men bestämde mig för att jag måste hört fel. Tills nyheterna kom på 8 minuter senare, och dessutom började mina vanligtvis mycket morgontrötta vänner messa mig om händelsen.

Det är helt sjukt. Det går inte att greppa just nu. En man som var känd när våra föräldrar var små är död. Mannen som gjorde den första CD-skivan jag ägde. Handen in skrevet och "aooh" kan inte förknippas med någon annan. Tre hemliga barn. Ett eget tivoli. Hånad. Älskad. Kommer aldrig att glömmas. Inte av mig iaf.

Vem bryr sig egentligen om en näsa som opererats en gång för mycket? Eller om en hy som är ljusare än man tycker den borde vara? Eller om hur en person väljer att skaffa barn?

Tänk på det nästa gång du ifrågasätter någon, Imorgon kanske det inte är så viktigt...




It's the way you make me feel.

P&K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0